Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson öppnade Almedalsveckan med ett tal inför en närmast full Almedalspark. Ett möte som får ses som ett av de större invandringskritiska mötena SD hållit de senaste åren.

I talet, som hölls i en både högtidlig och bitvis något högtravande ton, gick Jimmie Åkesson schematiskt igenom både det allmänna läget i världen, Sverigedemokraternas arbete i Riksdagen under året och partiets idépolitiska värderingar.

Efter en längre inledning som i många fall hölls på ett onödigt komplicerat politikerspråk skulle Åkesson  visa hur SD påverkat och vad man fått igenom i Riksdagen, men som av många säkert upplevdes mer som en transportsträcka.

Ett bra exempel på detta får följande citat illustrera:

- Vi har medverkat till en förändring av sjukskrivnas prövning av arbetsförmåga gentemot arbetsmarknaden, så att färre faller mellan stolarna.

Åkesson avfyrade dock en relativt träffsäker kritik av de övriga riksdagspartierna. Att likna Socialdemokaternas tystnad kring sin egen politik med en politikens motsvarighet till den tysta diplomati var tveklöst underhållande. Liksom Åkessons argumentation där han ansåg att de övriga partierna verkade välja ”kyla, splittring och självförakt” i stället för ”värme, sammanhållning och stolthet”. Detta har till och med satt griller i huvudet på många proffstyckare, som menar att vem skulle välja kyla, splittring och självförakt, och det är just det som är poängen. Valet gällande mångkulturen innebär just detta, något Åkesson faktiskt också väldigt pedagogiskt förklarade.

Andra halvan av talet upptogs helt av en idépolitisk redogörelse som till stora delar var tydligt nationaldemokratisk, och inte alls utgör något förknippar dagens sverigedemokrater med.

I fetstil följer tydliga nationaldemokratiska ståndpunkter som ND drivit i flera år, och under följer sedan citat från Åkessons tal som anknyter till dessa.

Nationell Solidariet

”Vår berättelse är en berättelse om samhörighet och samförstånd – om det sammanhållna, varma och solidariska Sverige.”

En längre del av talet förklarade sedan begreppet nationell solidaritet och att SD står för detta, även om inte själva begreppet som sådant nämndes.

Hjälp i närområdet

”Men, vi använder hellre de resurser som finns till att mätta en miljon magar på plats i krisområdena än till att forsla hundra tusen individer över halva jordklotet och lyfta deras levnadsnivå till västerländsk standard.”

Integration: Enskilda individer men inte hela folkslag

”Det går alldeles utmärkt att assimilera enskilda individer - det har vi sett många exempel på, människor födda i andra länder som blivit en omistlig del av Sverige och som tillfört väldigt mycket, men, det är som sagt exempel. Det går inte att integrera hela folkgrupper,”

Välfärd eller mångkultur?

"Man måste helt enkelt välja, massinvandring och splittringspolitik eller välfärd och värdegemenskap. Vi väljer välfärd före massinvandring, sju dagar i veckan, 365 dagar om året."

Och det mest chokerande är när Åkesson avslutar med att ta avstånd från integrationsidén genom att säga:

"Det beror på att integration som utgångspunkt för samhället är dömt att misslyckas. Vi har prövat det ganska länge nu, och vem som helst kan se resultatet. Det är helt enkelt en dålig idé som inte har fungerat någonstans, någon gång."

Det första man måste fråga sig är i vilket ljus man skall se detta tal. Är det en Åkesson som pekar ut en ny inriktning, mot en mer radikaliserad politik och därmed tillbaka till SD's nationaldemokratiska rötter, eller finns det något slags taktik bakom denna politiska gir?

Jag vill påstå att detta skall ses i ljuset av att SD växlat ideologi från en nationalistiskplattform till en socialkonservativ, något som har varit mycket illa omtyckt bland många hårt arbetande partiaktivister. När sedan SDU fått en allt tydligare nationaldemokratisk värdegrund något man inte sett med blida ögon från partitoppen, får partiledningen ett ökat tryck från medlemmarna och aktivisterna mot sig. Åkesson känner förmodligen därför ett behov av att visa sina egna att han har nationaldemokratiska värderingar, men vill göra det i så god tid före nästa val att man hunnit glömma bort det när valrörelsen väl kommer igång. Då kommer en helt annan ton att presenteras. Förhoppningen är nog redan då att de som har dessa åsikter uteslutits eller i alla falla plockats bort från valbar palts på olika valsedlar.

Något som talar för att detta inte rör sig om en egentlig förändring av politiken är att Sverigedemokraterna fortfarande än idag mer än gärna utesluter nationella på grund av att de försvarar en mer traditionell SD-politik, samtidigt som man välkomnar främlingar och mycket liberala element i partiet, även som partiaktivister och företrädare.

Min fråga till SD är hur många människor har uteslutits för att de gjort för liberala och etablissemangsvänliga uttalanden och hur många för att de gjort nationaldemokratiska uttalanden?

Man bör också i det här sammanhanget tänka på att Åkessons tal faktiskt inte tog upp ett enda förslag på hur man skulle genomföra dessa politiska idéer eller värderingar, vilket tyder på att de inte ingår i SD's realpolitiska arbete. Ett av få konkreta förslag över huvud taget var att riva upp den polisreform som innebar att poliser numera får utföra de fd. civilanställdas arbetsuppgifter i stället för att ägna sig åt brottsbekämpning; ett förslag som får ses som relativt okontroversiellt och som har stöd av många partier. SD har ju i flera år verkat för ökad integration, men nu säger man sig inte längre tro på den. Måhända är denna omsvängning ett väl nytt grepp även för Åkesson som lyckades säga både det ovan nämnda men tidigare i samma tal säga ”De som kommer hit från andra delar av världen blir alltför sällan en del av det svenska samhället. ” Här måste vi fråga oss hur är Åkessons inställning till att integration och repatriering egentligen. Står SD för öppen svenskhet, att alla kan bli svenskar och att de som kommit hit ”alltför sällan blivit en del av det svenska samhället” eller för en politik att de skall återvända och integrationen skall avbrytas då den är dömd att misslyckas?

För oss nationaldemokrater är det viktigt att vara tydlig i dessa frågor. Vi skall vara tacksamma att det inte går att integrera alla dessa främmande folkgrupper, annars hade Sverige som folk och nation med stor sannolikhet redan upphört, liksom många andra folk gjort genom historien före oss. Repatriering är vår enda chans till fortlevnad välfärd och ett framtida Sverige.

Det får även ses som anmärkningsvärt att Åkesson håller ett tal som har en tydlig vänsterkaraktär, med uttalanden som "Vi ser hur gamla, arbetslösa och sjuka faller mellan samhällets stolar,
Sverige slits isär” och som behandlar nationell solidaritet och ekonomi inom det ”sammanhållna, varma och solidariska Sverige.” Samtidigt som Åkesson precis väljer att göra helt om och stödja femte jobbskatteavdraget stället för sänkt skatt till pensionärerna som både bestulits på sina pensioner genom att AP fonderna tömts och som dessutom redan idag tvingas betala en högre skatt än alla andra, men om detta nämnder dock inte Åkesson något. Istället ämnar han genomföra en politik där pensionärerna får ännu högre skatt i förhållande till dem som arbetar.

Kanske har talets vänsterprägel en ambition att mildra det faktum att Åkesson till stora delar drivit en ekonomiskt moderat politik i Riksdagen...

En sak är säker: Ett parti som står för öppen svenskhet - det vill säga att vem som helst kan bli svensk - och som inte värnar vårt folks etniska överlevand, kommer aldrig att återskapa det svenska folkhem som fanns före massinvandringen.

Inte ens när det låter bra och nationaldemokratiskt, som det gjorde i Almedalen.