Nationaldemokraterna kräver att Arktis förklaras som en internationellt naturskyddad park, en världspark, liknande det som idag gäller för Antarktis.

Nationaldemokraterna höll årsmöte 29 september, och där beslutades bland annat att partiet skall verka för att Sverige använder sitt inflytande i det Arktiska Rådet för att stoppa alla planer på storskalig exploatering av det Arktiska området. Saken har gradvis blivit alltmer aktuell i takt med att klimatförändringar gör stora havsområden isfria och att glaciärer på land drar sig tillbaka.

Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige, Kanada, Ryssland och USA är medlemmar i Arktiska rådet. Medlemmar är också organisationer som representerar olika s.k. ursprungsfolk som bor i den arktiska regionen: athabasker, gwincher, inuiter, samer, aleuter och många fler.

Trots att Sverige inte är särskilt aktivt eller intresserat av engagemang och exploatering i Arktis har vi av historiska skäl en roll att spela. Särskillt som Sverige har ordförandeskapet i Arktiska rådet 2011-2013. Konfliktnivån i rådet anses ”låg”. Ännu tvekar oljebolagen inför kostnaderna och riskerna med exploatering, men vi kan föreställa oss att dessa förhållandena inom en snar framtid kommer att ändras drastiskt med global oljebrist och skenande energipriser. Det är därför större chans att få igenom ett beslut om fridlysning ju snarare det kommer på bordet. Sverige har en viktig roll att spela som vi skall utnyttja.

Nationaldemokraterna vill att Sverige skall verka för ett förbud mot kommersiell utvinning av olja och mineraler i Arktiska regionen. Det innebär också förbud mot invandring och permanent bosättning av andra än ättlingar till ursprungsbefolkningarna och dem närstående (dvs i begränsad omfattning av nordkanadensiska indianer och nordiska folk som man sedan länge haft handelsförbindelser med).
Naturen i Arktis är särskilt känslig
Ett stort utsläpp av olja i arktisk miljö, liknande det som hände i Mexikanska Gulfen 2010, skulle få oerhört stora och svårläkta följder. Att sanera skulle också bli oerhört mycket mer kostsamt och riskfyllt.

Enligt den allmänt gällande (ehuru omdebatterade) teorin är den pågående globala uppvärmning orsakad av människosläktets förbränning av fossila bränslen. I Arktisområdet har det lett till avsmältning av havsis och glaciärer. För att undvika allvarliga störningar i världens klimatsystem krävs framför allt snabb en minskning och så småningom stoppande av fossilbränsleanvändning. Tidigare beslutade avtal har visat sig verkningslösa. Kyotoprotollet med ”Cap and trade” handeln med CO2-utsläppsrätter har på sin höjd omfördelat pengar men inte minskat de totala utsläppen det minsta. Inte heller är det troligt att enskilda människors vilja att leva ”klimatsmart” har någon effekt på totalkonsumtionen. Eftersom efterfrågan är omättligt och när vissa gruppers möjligen minskade konsumtion leder till lägre (långsammare ökande) prisnivåer kommer andra grupper i stället att öka sin konsumtion. Det enda som kan minska utsläppen är att människosläktet väljer att låta nyfunna oljefyndigheter vara kvar i jorden.

Arktis är till stora delar obebott. Det råder fortfarande relativ oklarhet om olika staters territoriella anspråk. En stor del av Arktis är djupt hav. Det är än så länge förhållandevis få stater som visar intresse för Arktis. Ur diplomatisk synvinkel borde det därför vara förhållandevis lätt och möjligt för dessa att avstå från territoriella anspråk om de andra länderna också är redo att avstå sådana. Att förmå t.ex. Saudiarabien att plugga igen sina oljekällor är svårare.

Det är många som ser en framtida brist på olja som ett mer akut hot än klimatförändringarna. Olja och andra fossila bränslen är inte en outtömlig resurs – tvärtom anar vi redan slutet av fossilbränsleepoken. Det finns tecken på att vi redan passerat oljetoppen (”peak oil”), om inte annat kommer vi snart att ha gjort det. Det innebär att mänskligheten snart måste lära sig att klara energiförsörjningen utan olja och kol. Att tillåta exploatering av Arktis kan bara försena en  omställning som under alla omständigheter är nödvändig.

Folkrätt
Arktis ursprungliga och nuvarande befolkningar kommer inte att vinna annat än ytliga och efemära fördelar av exploatering. Istället kommer området att utsättas för en omfattande invandring som snabbt kommer att ersätta ursprungsbefolkningen. De gamla folken, kulturerna, samhällena och livsstilar kommer att utplånas. Det vore en fruktansvärd förlust för mänskligheten.

Ett mer spektakulärt argument
Mänskligheten står inför flera andra svåra globala problem: det globala finansiella systemet hotas av kollaps, överbefolkning och överutnyttjande hota livsmedelsförsörjningen, migrationsströmmar hotar ländernas social stabilitet. Det finns framtidsforskare som tvivlar på att mänskligheten förmår hantera dessa ”konvergerande katastrofer” (Guillaume Faye). Det kan komma att utlösa en ekologisk, ekonomisk och social kris av globalt format, som kan innebär undergång för ”civilisationen som vi känner den”. Det kan bli en period av internationell anarki och avindustrialisering. Folkens primära intresse kommer då att vara säkerhet och livsmedelsproduktion, dvs en återgång till närmast medeltida förhållanden.

Historiker och ekonomer torde vara ense om att tillgången på kol och olja var en nödvändig förutsättning för den industriella revolutionen på 17-1900-talen. Om klimatförändringarna fortsätter och Arktis om några hundra år faktiskt blir isfritt kommer mänskligheten då att ha några relativt lättillgängliga oljefält – om vår generation sparat dem. Kanske visar det sig vara just dessa tillgångar som möjliggör att mänskligheten reser sig en andra gång till en industrialiserad epok?

Sammanfattning
Av miljömässiga, klimatpolitiska, resursekonomiska och folkrättsliga skäl vore det djupt omoraliskt att öppna Arktis för exploatering. Nationaldemokraterna kräver att Arktis förklaras vara fridlyst.

Källor
http://sv.wikipedia.org/wiki/Antarktisf%C3%B6rdraget

http://sv.wikipedia.org/wiki/Arktiska_r%C3%A5det

Greenpeace driver frågan i en kampanj:
http://www.greenpeace.org/sweden/se/vad-vi-jobbar-for/Skydda-Arktis/
Miljöpartiet är med. Se t.ex. Peter Eriksson i Newsmill 2010-06-15: http://www.newsmill.se/artikel/2010/06/15/f-rbjud-oljeborrning-i-arktis). Vänsterpartiet är troligen med. Övriga partier är känsliga för opinion.