Under måndagens (26 mars) kommunfullmäktige var Nationaldemokraternas motion om bevarandet av våra fornminnen på dagordningen.

I Södertälje kommun finns 4284 registrerade fornminnen. Det rör sig om allt från gravhögar till runstenar. Kommunen har sedan flera år tillbaka upphört att vårda dessa fornminnen, som är sedan järnåldern och som överlevt fram till idag. Dessa förstörs och blir igenväxta och otillgängliga, i rask takt.

Kommunen tycker dock inte att det gör så mycket. Faktum är att Södertälje kommunen inte ens anser att det är värt 1 miljon kr per år, ur en budget på 8784,8 miljoner kr, att bevara dessa.

Mattias Karlstrand, ledamot i Södertäljes kommunfullmäktige, hade därför lagt en motion i ämnet för att sätta press på beslutsfattarna och uppmärksamma problemet.

Marc Abramsson i talarstolenI debatten som följde lyckades Marc Abramsson, gruppledare för ND, på flera sätt avslöja etablissemangets okunskap och brist på såväl vilja som förståelse för vårt kulturarv.

De ansvariga politikerna verkade ha svårt att förstå att det ens fanns allvarliga miljöhot mot våra fornlämningar. Motionen bemöttes som om den handlade om allt från att vi skulle göra utgrävningar till att vi skulle klart lägga vilka fornminnen som fanns. Som motionen såklart inte syftade till.

Nationaldemokraterna krävde en inventering av status och situation för de fornlämningar som finns i Riksantikvaritatsämbetets Fornminnesregistret, samt vad som kärvs för att dessa skall kunna bestå.

Abramsson avslöjade även hyckleriet om kostnaden då ett bevarande av våra fornminnen utöver att det är en skyldighet både kan marknadsföras och gynna turismen i kommunen. När dessa åter tillgängliggörs från de idag helt otillgängliga och igenväxta platser där fornminnena för en tynande tillvaro. Att underhålla dessa platser kan också bli ett nära nog nollsummespel för kommunen, om man gör det som ett ungdomsprojekt eller projekt för arbetslösa.

Ställer man dessutom den förhållandevis lilla slant det rör sig om, mot exempelvis vad det kostar att bygga ungdomsgårdar och konstgräsplaner i Södertäljes invandrarområden, så blir det ännu mer makabert.

Så fort det handlar om att tillgängliggöra och bevara den svenska kulturen och det svenska folkets arv, är ointressent totalt hos de styrande.

Ett träd kan inte växa utan sina rötter!