”Funebo” var Expos dräng i all sin tid, och de enda som förtjänar allas vårt förakt mer än han själv och hans herrar på Expo är de sverigedemokrater som lät honom hållas, som stängde sin bunker för nationalisterna i partiet men släppte in ”Funebo” och lät honom få fri tillgång till allt det material som nu säger sanningen om Sverigedemokraterna - sanningen, och inte den officiella SD-lögnen eller det officiella SD-förnekandet.

Att de ledande personerna i SD lät mullvaden "Funebo" hållas är inte bara ett hårt slag mot deras eget parti, utan innebär det Nationaldemokraterna varnat för hela tiden. Eftersom Sverigedemokraterna använder sig av beteckningen "nationella" och rider på det missnöje över massinvandringen som finns hos befolkningen, ger de i allmänhetens ögon alla invandringskritiker en stämpel av oseriöshet. Genom sitt katastrofalt dåliga säkerhetstänkande och sin oseriösa inställning desillusionerar de människor som trott på dem och som hoppats på en bättre framtid i Sverige. Det finns en överhängande risk att de seriösa medborgare som lurats av SD:s fasad och som kunnat bidra positivt till kampen för ett bättre Sverige nu besvikna och med en känsla av hopplöshet drar sig tillbaka. Sverigedemokraterna kan mycket väl komma att ha den förödande effekt som Ny Demokrati hade, och som för lång tid framåt svärtat ner namnet "populism" och fått en stor del av oppositionen mot makten att framstå som pajasar.


Upprinnelsen

För tre år sedan sade vi som senare bildade Nationaldemokraterna att Sverigedemokraterna var på fel väg. Vi sade som det var: att arvodestörsten hos ledande partigängare i SD hade fått dem att ge upp och liberaliseras, och att kvaliteten på ledande partifunktionärer var för låg för en framgångsrik kamp. Säkerhetstänkandet, viljan, kompetensen, organisationen - allt måste saneras för att kampen skulle kunna gå vidare mot seger, så att SD inte bara skulle vara vad det har förblivit: en försörjningsinrättning för ett fåtal politiskt vinddrivna personer som blivit över på arbetsmarknaden.

”Straffet” för att vi sade som det var blev uteslutning av ett stort antal nationalister ur SD. Så obehagliga sanningar måste ovillkorligen tystas för partiets husfrids skull. ”Funebo” rasade värst av alla mot nationalister, och kampanjade frenetiskt mot alla enskilda som kunde misstänkas för ”brottet” att vara nationalist inom SD.

Idag har vi facit i hand. ”Funebo” var infiltratör, hur djupt förnekelsen av detta än sitter i SD-toppen. Att en enda gång medge att partiapparaten och ”Bunkern” skulle kunna göra det allra minsta lilla fel är tydligen svårare än att stå med skammen över att alla nu kan se felet i klart dagsljus. De tog in ”Funebo” i strid med allt säkerhetstänkande, och de lät honom fullfölja sitt uppdrag att splittra den nationella rörelsen. Alla maktens åtgärder mot Europas nationella rörelser har haft samma manuskript som ”Funebos”: börja med att ta bort ledande och drivande personer, och låt resten vissna på rankan.

När den nationella rörelsen trots detta inte dog utan bildade Nationaldemokraterna, vidtog ”Funebos” mullvadsarbete inom Sverigedemokraterna. Vad som synes vara hyllmeter med internt partimaterial har nu gått till Expo, helt i linje med det bisarra ”säkerhetstänkande” inom ”Bunkern” som stänger ute valda funktionärer och personal från den heliga ”Bunkern” på Södermalm men låter en person utan känd identitet få fri tillgång till sekretessklassat partimaterial.


Det ”stora” SD - och sanningen

Alla rapporter från ND-observatörer runt om i landet har talat samma språk - SD saknar i princip politisk verksamhet, och de försök partiet gör är inte i närheten vad som skulle krävas av en nationell folkrörelse. Det är knappast ägnat att förvåna - SD är heller inte nationellt, och saknar både folk och rörelse.

I svidande tabeller över aktivister och medlemmar, upprättade av SD själva, fastläggs den hårda sanningen: SD existerar i praktiken inte utanför Skåne, i alla fall