Svenskar, folkkamrater, ärade gäster! Vårt firande här den 6 juni 2010 är ett nationaldagsfirande som sker i ett land där allt som är svenskt är ifrågasatt. Vår identitet och existens ifrågasätts ständigt. Svensk har idag definierats om till något som vem som helst kan bli, bara man befinner sig inom Sveriges gränser.

Vi vill fira, och vi har rätt att fira, vårt folks fantastiska historia. Vi har rätt att vara stolta över vår tillhörighet. Vi har rätt att minnas alla modiga kungar, folkhjältar och frihetsmän. Uppfinnare och ingenjörer, bönder och arbetare. Vi har också rätt att manifestera vår svenskhet och vi bör göra det som mest när den hotas och ifrågasätts. Vi har rätten till vår historia. Varje stad, varje plats här i vårt land är kopplat till vårt folks historia.

Det är många som vill säga att de byggt Södertälje. Det är arbetskraftsinvandrarna, det är syrianerna och andra som påstår sig ha gjort det.

Faktum är att redan när våra förfäder kom hit mellan 3000 och 4000 år f.Kr. och började bruka jorden, bygga gårdar och slå ned sina bopålar, så var det precis just här i det som kom att bli Södertälje. Det är nämligen precis vid denna tid som stridsyxfolket, våra förfäder, kommer hit till Sverige.

Detta är något som de styrande har försökt att förklara bort, de har försökt lura oss att det är en kultur och inte ett folk som kom hit med stridsyxor i hand och började bruka jorden. Man har trots alla arkeologiska bevis på motsatsen, trots att man hittat spräckta skallar från ett annat folk än svenskarna, fram tills nu hävdat att det endast var en främmande kultur som kom hit och gjorde den jagande och samlande befolkningen bofast och jordbrukande.

Men den populationsgenetiska forskningen ger oss nationella rätt. Det vi kunnat se genom att studera människans utseende och kynne får nu ytterligare ett veteskapligt stöd. Nu börjar det bli så uppenbart att till och med de politiskt korrekta historikerna måste börja erkänna att det faktiskt inte gått till som man påstått tidigare, att kulturer svävade omkring med i bästa fall fåtalet budbärare och tog över befolkningarna som anpassade sig till den nya kulturen. Nu måste man erkänna det uppenbara, att kulturen sprungit ur folket och att varje folk skapat sin kultur efter sina egenskaper. En kultur är inget slumpmässigt, utan ett folks samlade kunskaper och erfarenheter som förts vidare från generation till generation.

Den första gången Södertälje omnämns i historiskt bevarade källor är 1070-talet, men redan på 600-talet visar fynd på hur staden tillväxer då den ligger på den snabbaste vägen till Mälaren. Karl IX satsar stort på Södertälje som hamnstad under sin tid som hertig av Södermanland, och 1740-talet började den industriella tillverkningen ta fart. 1819 invigs Södertälje kanal efter 13 års hårt arbete. 1862 öppnas Västra stambanan förbi Södertälje. Södertälje växer och företag blommar upp, som Svenska Centrifug AB (1896), AB Södertelge Verkstäder (1897), Baltic (1906), Aktiebolaget Astra Apotekarnes Kemiska Fabriker (Astra, 1913), Wedaverken (1917), VABIS Vagnfabriks-Aktiebolaget i Södertelge som bildades redan 1891, slogs 1911 samman med skånska Scania och bildade Scania-Vabis.

Så när ni hör om vem som byggde Södertälje, glöm då inte bort att det var våra förfäder som kom till platsen för mellan fem och sex tusen år sedan. Det var de som började bruka jorden, som byggde gårdar, kanaler, kvarnar, vägar och hamnar, och som slutligen skapade de moderna indsutrierna, industrier som fortfarande är världsledande.

Det stod då ett dukat bord för dem som senare kom att invandra, helt utan att de som byggt staden någonsin fick säga ett ord. Och även om de som kom hit under arbetskraftsinvandringens dagar tvingades arbeta för sitt uppehälle, kan jag garantera att det var på ett väldigt annat sätt än för våra förfäder som kom för sex tusen år sedan.

För då våra förfäder med namn som Karl, Erik, Knut, Oskar, Sten, Sven, Harald kom hit, så fanns inget att få. Istället byggde man landet ur ödemark och helt utan hjälp eller pengar från det sociala. Det var vårt folk, talandes vårt språk. Det är deras namn som än idag pryder våra runstenar.

Så nu när vi skall börja byta namn på våra gator till främmande språks namn, skall då runstenarna ristas om? Skall historien skrivas om så att det var Muhammed, Mustafa, Abdallah eller Habib som reste dessa och som började arbeta här uppe med att bygga Sverige?

Nej, vår arvsrätt till vårt land kan ingen ta ifrån oss med argument – endast genom tvång. Ett land ärver man från sina förfäder, inte från andras förfäder. Och när någon frågar: Hur vet du att du är svensk? Kan du bevisa att du är svensk? Vem är svensk? Ta då ett djupt andetag och svara: Dina frågor är ovärdiga och kränkande. Du är rasist! Du ifrågasätter mitt ursprung, skulle du gå fram till en kurd eller zigenare och ifrågasätta om han verkligen tillhörde sin folkgrupp?

Och lyssna inte till maktens propaganda! Ett indoeuropeiskt folk kom hit för nästan sex tusen år sedan, erövrade detta land och sedan dess har vi varit fria – inget främmande folk har någonsin lyckats nedkämpa oss och ockupera oss på sex tusen år! Det närmsta vi kommer är en union med Danmark, ett folk som i mångt och mycket är samma folkstam.

Så idag är allt detta hotat. Sex tusen års historia, slit och kamp. I alla krig sprids propagandan om att motståndet är meningslöst, att det är omöjligt, att det är för sent att slå tillbaka fienden. Denna retorik förs av fienden – fienden till ditt folks intressen. Sprid aldrig den vidare! Säg aldrig, under några omständigheter, att det är omöjligt. Då gör du dig till en megafon för dem som vi kämpar emot. Om ni hör en kamrat säga detta, skäll ut honom och statuera ett exempel!

Kampen har precis börjat. Folket har vaknat. Varje dag överöses debattsidor och kommentar med inlägg. Varje program i radio och TV översvämmas med nationalistiska kommentarer, trots att man gör allt för att censurera, radera och spärra. Makten arbetar febrilt för att det inte skall märkas. Man plockar bort konton på Facebook, man förbjuder oss att annonsera om 6 juni i lokalpressen för att man är rädd att människor skall kunna komma hit och bilda sig en egen uppfattning. Man förbjuder skolfiranden med den svenska nationalsången. Man handplockar publiken till debattprogrammen i TV. Man regisserar och förbjuder, man använder till och med kommunen och ordningsmakten för att försöka förpesta oppositionens verksamhet.

Någon är väldigt, väldigt rädd, och någon tror definitivt på att vi kan vinna, nämligen regimen. Ser du hur regimen agerar så ser du också rädslan i deras ögon.

Vem skulle hålla på så här och censurera och bekämpa oss, om de visste att de satt säkert? Varför skulle de ösa ut miljardbelopp på propaganda i TV, tidningar och skolor om den inte behövdes, om man inte fruktade att folket skulle få nog?

Nej, det är oss själva vi skall klandra om det inte går tillräckligt fort. Det är vi som skall samla ihop och organisera motståndet. Vi har alla chanser och alla möjligheter. Om vi som står här tror på – ja, inom oss vet – att vi kommer att vinna, då är segern inom räckhåll. I vår tur kan vi tända hundratals andras hopp.

Ju förr vi inser att det är vår plikt som nationalister att sluta upp till kamp när vår frihet hotas, desto tidigare kan vi också vinna. Man kan inte vara nationalist utan att kämpa när ens land hotas.

Våra fiender räds oss, och det är inte konstigt när våra förfäder försvarade landet i sex årtusenden. De störtade korrupta regimer, avsatte odugliga regenter. Skulle inte vi kunna byta ut pösmunkarna i Sveriges regering och riksdag? I sådant fall beror det på oss själva, och inte på våra motståndare!

Ett fyrfaldigt leve för Sverige, vår fosterjord och eviga hem. Sverige leve hurra, hurra, hurra, HURRA!