Även etablissemangets respons på dessa opinionsmätningar har varit densamma ända sedan 70-talet: man har helt enkelt kört över den majoritet av befolkningen som varit emot deras planer. För att kunna göra detta har man tillgripit vartenda knep som finns för att förvränga verkligheten, oftast utan att direkt blåljuga.

I Aftonbladet 24 maj 2006 verkar det som om Irene Beertema försöker slå något slags rekord i denna konst. Artikeln handlar om den undersökning som Röda korset gjorde på ungdomssajten Lunarstorm, och som vi tidigare rapporterat om.

Två tredjedelar av Sveriges unga killar vill inte att flyktingar ska stanna (artikel på Nationell Idag)

Ungas intolerans mot flyktingar oroar Röda Korset (extern länk)


Frågan var: ”Tycker du att människor som tvingas fly från krigs- och konfliktområden borde få stanna i Sverige?”
Resultatet:
24% tyckte att de skall få stanna permanent. (27% av flickorna, 21% av pojkarna)
22% tyckte inte att de skall få stanna alls. (12% av flickorna, 33% av pojkarna)
34% tyckte att de skall få stanna tillfälligt, men åka tillbaka när det blir fred (37% av flickorna, 32% av pojkarna)

Med andra ord, det gamla vanliga resultatet. Sammanlagt 56% är emot att få fler flyktingar bosatta i Sverige, medan 24% är för. Detta trots att det under årtionden varit nästan omöjligt att uttrycka den förstnämnda åsikten i det offentliga rummet. Trots att det naturligtvis ingår en hög andel invandrare i de 24% som vill ha hit fler flyktingar. Trots att massmedia ansträngt sig för att dölja invandringens konsekvenser (så till den grad att man påstått att afrikanska våldtäktsmän varit svenskar och finländare – inte minst just Aftonbladet har ju varit ytterst delaktig i denna mörkläggning). Trots att det bedrivs massiv propaganda för invandring och mot ”rasism” i ungdomsprogram på TV, i skolan och så vidare. Trots att man satsat gudarna vet hur många miljarder på ”integration”, ”kampanjer mot rasism och främlingsfientlighet”, ”att få in fler invandrare på arbetsmarknaden” och så vidare, och så vidare ad nauseam.
Trots allt detta, vill de svenska ungdomarna inte låta fler flyktingar bosätta sig i Sverige.

Men kliv nu in i Aftonbladets magiska värld och se hur dessa besvärande uppgifter trollas bort!
Redan i rubriken trollar man bort de 32% av pojkarna som tycker att flyktingar ska skickas tillbaka när det blivit fred i deras hemländer. Sammanlagt två tredjedelar av pojkarna vill inte ha fler flyktingar bosatta i Sverige, men hokus pokus! så blir de till en tredjedel.

Sedan halar man fram Röda korsets ordförande Bengt Westerberg som säger: ”Jag är överraskad och oroad över resultatet. Jag trodde att alla skulle säga ja.”

Stopp och belägg. Bengt Westerberg kan helt enkelt inte ha trott att ”alla”, eller ens en majoritet, skulle säga ja till den flyktingmottagning som Sverige bedriver. Han har faktiskt inte, mig veterligen, befunnit sig i Aldriglandet under de senaste trettio-fyrtio åren. Han vet att Sverige har jättestora ”problem” med ”främlingsfientlighet” och ”rasism” och ”diskriminering” – det vill säga, med att de dumma svenskarna inte är så pigga på att ge bort vårt land till invandrarna som etablissemanget tycker att vi borde vara. Han vet detta. Och när han säger något annat, blåljuger han.

Sedan kläcker han ur sig de sedvanliga flosklerna i rask takt. Politikerna måste ”våga ta debatten och förklara varför vi ska vara solidariska med människor”. Har vi hört den förut, eller? Jodå, till leda.

Herr Westerberg har knappast missat att det inte tillåtits någon som helst debatt om frågan. Man har helt enkelt inte diskuterat huruvida vi ska ta emot flyktingar eller inte, eller huruvida de ska få stanna permanent eller inte. Dessa saker har beslutats över folkets huvuden, och i strid med folkviljan. Vid sällsynta tillfällen har man diskuterat sidofrågor, som ifall det är flyktingarna som måste anpassa sig till det svenska samhället eller tvärtom. Men huvudfrågan har aldrig debatterats på allvar.

Vad beträffar att ”vara solidariska med människor” är det förstås bara en av de sedvanliga slitna flosklerna. En så kallat generös flyktingpolitik är ju endast solidarisk med flyktingarna själva – och på kort sikt även med de storkapitalister som tjänar på att en hög arbetslöshet håller lönerna nere. För att ta bara två exempel, är den inte solidarisk med de krigshärjade länder som förlorar sina sjuksköterskor och läkare till Sverige, och den är sannerligen inte solidarisk med det svenska folket, som etablissemanget planerar att förvandla till en minoritet i sitt eget land. Vill herr Westerberg vara solidarisk, så föreslår jag att han avsäger sig sin höga lön och sin tjusiga bostad på Östermalm eller Lidingö eller var just denne landsförrädare nu råkar bo, och flyttar ner till Afrika – eller åtminstone till Rosengård eller Tensta. Vi kommer inte att sakna honom.

Men för att återgå till ämnet, har Westerberg just hävt ur sig en lögn och en tom floskel i samma mening. Imponerande. Men det roliga är inte slut än. Westerberg: ”I stället har man ibland snarare underbyggt de här opinionerna, till exempel med diskussionen om social turism eller krav på hårdare straff för flyktingar.”

Här har vi en lögn och två grova förvrängningar – i samma mening. Att politiker skulle ha underbyggt dessa opinioner är en grov förvrängning. Att det hållits någon ”diskussion” om social turism likaså. Och vem i helskotta har krävt hårdare straff för flyktingar? Ingen. Inte ens vi. Det är ett rent påhitt från Westerbergs sida – en lögn.

För att avrunda artikeln låter Aftonbladet sedan tre 16-åriga pojkar, alla med typiskt svenskt utseende och svenska namn, kommentera undersökningen.

Oh nej, dessa snälla gossar ”känner inte igen sig och sina jämnåriga”, utan ”tycker det är självklart att människor som flyr krig och konflikter ska få stanna i Sverige”, men tror att ”många har säkert fått fördomar med sig hemifrån”.

Alltså, var har Aftonbladet hittat dessa tre pojkar? Det framgår inte över huvud taget. Men tillåt mig gissa att de inte knallat in på närmaste gymnasieskola och frågat. För då hade oddsen att råka hitta tre pojkar med dessa liberala åsikter varit förbaskat liten. Hade man valt ut alla tre slumpmässigt så hade chansen faktiskt varit mindre än 1%, enligt den undersökning som man just publicerat precis intill. (21% upphöjt till tre.)

Även om man räknar med att de som umgås med varandra oftast tycker likadant, så är sannolikheten tre gånger större att istället hitta en grupp där alla tycker att krigsflyktingar antingen inte ska släppas in, eller att de ska skickas tillbaka när det blivit fred i hemlandet. Men givetvis är det inte en sådan grupp som får yttra sig i Aftonbladet. Faktum är att dessa ”objektiva” journalister alltid lyckas hitta en grupp där alla tycker att det är ”självklart att de ska få stanna i Sverige”. Märkligt.

Sammanfattningsvis:
Först trollar man bort den största gruppen bland ungdomarna, de som tycker att flyktingar kan erbjudas skydd men sedan bör skickas hem när det blir fred i hemlandet. Istället för att diskutera det faktum att två tredjedelar av pojkarna och hälften av flickorna inte vill ha fler flyktingar bosatta i Sverige, säger man att en tredjedel av pojkarna inte ens vill släppa in dem i landet. Sant, visserligen – men samtidigt en grov förvrängning.

Sedan hävdar man, via Bengt Westerberg, att denna opinion beror på att politikerna ”underbyggt” den, vilket naturligtvis är ren lögn eftersom man gjort raka motsatsen i flera årtionden. Underförstått hävdar man att det krävs ännu mer hjärntvätt och propaganda för att hålla opinionen i schack.

Och till sist drar man fram tre ”vanliga killar” som får representera den jättegoda och toleranta åsikten. Det är långt mindre än 1% risk att slumpmässigt välja ut tre sådana lättlurade fånar bland svenska 16-åringar, och långt mindre än 20% om man väljer ut dem i grupp. Tro’t den som törs.

Varför gör man på det här viset? Varför alla dessa lögner? Varför all denna förvrängning av fakta? Varför denna genomskinliga propaganda?

Därför att det är allt de har. Det mångkulturella samhällsexperimentet knakar allt mer i fogarna. Folk börjar tröttna på mångkulturens konsekvenser. Men framförallt börjar den nationella oppositionen bli allt mer organiserad, allt mer trovärdig, allt bättre på att föra ut sitt budskap.

Vad skulle hända om de 56% av ungdomarna som inte vill ha fler flyktingar bosatta i Sverige skulle få tillgång till objektiv, ofiltrerad information? Vad skulle hända om de fick veta att etablissemangets plan faktiskt går ut på att göra oss svenskar till en minoritet i vårt eget land – vilket integrationsminister Jens Orback nu öppet har medgivit: ”Vi ska vara öppna och generösa mot islam och muslimerna för när vi blir i minoritet kommer de att göra likadant mot oss”.

Skulle kanske en del av dessa 56% tröttna en gång för alla? Skulle de kanske inse att de måste försvara sitt folk? Skulle de kanske utgöra en ganska rejäl rekryteringsbas för oss?

Givetvis skulle de det. Det är vad alltsammans handlar om. Alla lögner och förvrängningar, och framförallt deras svartmålning mot allt som ens påminner om nationalism. Men ingenting kommer att hjälpa. En del av deras propaganda är numera så desperat att man undrar om de kanske börjat inse – att de faktiskt kommer att förlora.

Läs även:
ND informerar om Aftonbladets lögner