Vår historia

Nationaldemokraterna bildades sommaren 2001 då större delen av Sverigedemokraternas aktivistorganisation i Stockholmsområdet valde att lämna partiet. Man var missnöjd med både hur SD leddes och med den allt mera slätstrukna ideologin. ND bildades därför kring personligt ansvar, effektiv organisation och en konsekvent ideologi.

Under namnet Nationaldemokraterna fortsatte organisationen, som till stora delar utgjordes av det som varit SD Stockholms distrikt samt starka lokalavdelningar i Göteborg och Skåne, att arbeta intensivt med informationsspridning. Bara under perioden 2001-2002 delades över en miljon flygblad ut.

Nationaldemokraterna lyckades med bedriften att bryta förbudet mot nationella demonstrationer i Stockholm, som gällt sedan SD förlorat striden på gatan i början av 1990-talet. Åtskilliga demonstrationer genomfördes nu i Stockholms innerstad.

Partiet nådde snabbt genomslag i media, då man deltog i Aschbergs "Folkhemmet" på TV3. Man tog också debatten på skolorna och fick bland annat debattera på en skola mot en riksdagsledamot inför fullsatt aula.

Under valåret 2002 erhöll Nationaldemokraterna totalt fyra mandat. Det var en besvikelse med tanke på det intensiva arbetet och stora organisation man lyckats bygga upp, men ett år var för lite för att hinna väga upp det inarbetade varumärke som SD hade. I praktiken behöll ND de mandat man fått med sig från SD, två i Haninge och två i Södertälje.

Året därpå inleddes en folkomröstning i Sverige, för eller emot euron. Nationaldemokraterna var en av de mest drivande organisationerna i kampanjen emot euron.^[1][2] Partiet inriktade sig nu allt mer på att genomföra omfattande och spektakulära demonstrationer. Snart var man över 1000 aktiva, alla organiserade i grupper och lokalavdelningar.

EU-valet 2004 var partiets mest påkostade kampanjer, där nuvarande partiledare Marc Abramsson utsågs till kampanjgeneral. Det var även en av de mest framgångsrika kampanjerna. Mer än 1 miljon flygblad delades ut, tusentals klistermärken och valplakat sattes upp runt om i Sverige.^[3]

 - EU-valet 2004 visade att, som i sig är ett närmast omöjligt val, gick att nå ett bra resultat med en välorganiserad och enorm kampanj. Vilket även märktes eftersom det var det valet då vi kom aboslut närmast Sverigedemokraterna i röstantal, kommenterar partiledare Marc Abramsson den valkampanj som hölls.

Under nationaldagen 2004 tågade närmare 500 nationaldemokrater igenom Stockholms gator.

Under sensommaren 2004 gick partiet in i en ordentlig svacka, där ett par ledande personer inte visade sig hålla måttet. I denna prövning framträdde styrkan i partiet, då man entydigt valde de nationella idealen framför personlojalitet.

Under 2005 genomgick partiet en nystart.^[4] Man etablerade flera nya kontakter utomlands, inte minst utvecklade man starka band till British National Party och Front National. Samtidigt rustade sig organisationen för de allmänna valen 2006.

Under valrörelsen 2006 anordnade partiet "500-kampanjen", där alla som donerade 500 kronor till valrörelsen kunde vinna prestigefyllda vinster. Målet på att samla in en miljon uppnåddes. Detta möjliggjorde ett omfattande postutskick till en mängd kommuner. Utskick rönte mycket uppmärksamhet i massmedia, inte minst sedan antidemokratiska brevbärare vägrat dela ut valmaterialet. ^[5]

Under valet 2006 erhöll man två mandat i Södertälje kommun och ett mandat i Nykvarns kommun.

Efter valet beslutade man sig för att satsa på ett nytt projekt, en veckotidning med presstöd. Det var uppenbart att en stor aktivistorganisation inte kan upprätthållas utan finansiella medel, och partistödet räckte inte för detta.

Det var ett omfattande arbete. Vávra Suk blev chefredaktör och tog sig an att utveckla den redaktionella delen, medan resten av organisationen värvade prenumeranter. För första gången började tidningen komma ut regelbundet varje månad. Lokalavdelningar anordnade ringarkvällar och man gick ut på stan för att dela ut tidningen.

Någonting som rönte stor uppmärksamhet i massmedia var att partiet hade som mål att skapa svenska förskolor som en motvikt mot genusdagis och muslimska, syrianska och andra etniskt/religiösa dagis som invandrargrupperna har. ^{[6] [7] [8] [9]} Detta intresserade också "vanliga" människor och många kontaktade partiet för att höra sig för om möjligheterna att kunna placera sina barn på en sådan förskola.

År 2008 bytte Nationaldemokraterna sin grafiska profil, från blått och gult till en brandgul färg. Den nya logotypen, hjortronblomman, ersatte det blågula seglet man haft sedan partistarten. Det nya grafiska konceptet lanserades på ett stormöte, och från den stunden var man "den brandgula rörelsen".^[10]

Det hårda arbetet med veckotidningskampanjen hämmade det politiska arbetet och utbyggnaden av lokalavdelningar, och man drog därför ned på värvningsansträngningarna. I stället engagerades flera professionella säljare som kunde slutföra arbetet. Tidningen gick upp i först varannanveckasutgivning och därefter veckoutgivning. ^[11]

Samtidigt ställde partiet upp i EU-valet, men denna gång sparade man på resurserna till de stundande allmänna valen.

Valåret 2010 fick Nationell Idag presstöd på 1,7 miljoner kronor, som den första nationalistiska veckotidningen i Sverige någonsin. ^{[12] [13] [14]} Valrörelsen blev den ambitiösaste i partiets historia, bland annat hade man som första nationella parti en valstuga centralt placerad i Södertälje.^[15] Trots att SD av många väljare betraktades som det invandringskritiska parti som hade chans att komma in riksdagen lyckades ND förvara sina mandat i Södertälje och Nykvarn.