Kampanjbroschyren Förord "Den svenska yttrandefriheten" är en av svenska makthavares mest omhuldade skrytobjekt. För den som verkligen vill ta yttrandefriheten i bruk visar det sig dock att den är i hög grad begränsad. Den får bara användas i frågor där svenska makthavare - politiker, media och representanter för stora organisationer - har bestämt att en allmän och öppen debatt får föras. Den som är naiv nog att ta svenska makthavare på orden och debattera frågor i vilka de har befallt tystnad finner snabbt att deras ord är tomma. Yttrandefrihet heter pengar - man måste äga ett medium med årsomsättning på flera miljoner för att nå ut - och i de frågor som vi tar upp nedan debatterar inte ens de som faktiskt har pengar och ägarskap till media.     Vi som har gett ut den här skriften är ett politiskt parti, Nationaldemokraterna. Makthavarna i Sverige är alldeles speciellt oroade för oss, och för att vi ska ta den yttrandefrihet i bruk som de skryter om men som de i verkligheten är mycket noga med att strypa. Det skulle nämligen kunna få till följd att deras monopol på makten hotades, för det monopolet bygger på att de har monopol på debatten och sanningen. Den som säger något som de har bestämt inte får sägas, den ser de till att hämnas på så att han inte får fler tillfällen att yttra sig och så att andra blir skrämda.     I den här skriften kommer du att få se att vi har rätt i de hårda påståendena ovan, och att makthavarnas hat mot dem som använder yttrandefriheten också hotar dig och din rätt att leva ditt liv som du vill i frihet och trygghet. Napoleons minister Talleyrand sa en gång: "Diplomati är att hålla människor i okunnighet tills allt är försent". Med det synsättet har Sveriges makthavare utövat väldigt mycket diplomati, väldigt länge.     Det är hög tid, i själva verket mycket hög tid, att vi svenskar börjar reagera på övergreppen mot vår yttrandefrihet. Yttrandefriheten är ju en del av den demokrati som svenska makthavare också alltid skryter med tills det blir dags att använda den på allvar. Den som använder demokratin och yttrandefriheten på allvar, den som hotar makthavarnas intressen, den kommer att finna att allt annat än demokrati och yttrandefrihet råder. Det har vi gjort, och det har vi funnit.     Vår övertygelse är att du i den här skriften kommer att finna detsamma, och vår förhoppning är att du kommer att inse att du och vi har något gemensamt - rätten till den goda demokrati som länge var synonym med Sverige men som nu befinner sig i ett skymningsläge.     Det är nämligen så enkelt att livet inte är värt att leva utan frihet, och frihet innefattar oundvikligen rätten att uttrycka sina tankar fritt. Sverige är hotat på många sätt, inte minst genom makthavares odemokratiska knep. Det enda sättet att få det demokratiska Sverige tillbaka är att tvinga makthavarna tillbaka från de maktpositioner de inte har rätt till och varifrån de stryper yttrandefriheten. Vi i Nationaldemokraterna tänker gå i täten för kampen och siktar på alla politiska beslutande församlingar från vår parlamentariskt demokratiska plattform.     Vi behöver dig, och du behöver oss! Vi tror och hoppas att den här skriften är tillräckligt övertygande för att få dig att sluta dig till oss. Vi blir fler varje dag, men det är bråttom för Sverige och demokratin, så du behövs. Homoadoptioner - de ultraliberalas julafton, och godnatt för dem som tvekade I den extremt känsliga och komplexa frågan om adoptioner till homosexuella par har makthavarna visat en extrem okänslighet och enkelspårighet. I makthavarnas dagordning fanns inget utrymme för någon tvekan om att homosexuella skulle få adoptera utan någon form av begränsning, tvärtom tävlade alla i beslutande position om att vara mest liberala och skrika ja högst och tidigast av alla. Alla tveksamma fick specialepitetet "homofob!" slaget i huvudet.     Speciellt utmärkte sig de politiska ungdomsförbunden. Från sin plattform av sina inte särskilt imponerande, och dessutom i stort sett oavbrutet krympande medlemstal fick de rollen av homoadoptionernas speciella talesmän utan besvärande hämningar eller ansvarskrav. Här fick hatet mot oliktänkande lika fritt spelrum som det aldrig ifrågasatta självförhärligandet. Eventuella bekymmer över minskande stöd eller prestige kastades överbord i den nyfunna homoadoptionsmissionens namn - och som under all mission gällde det att förringa och förlöjliga motståndare utan vanliga hänsyn.     Debatten blev utan tvekan förkrympt på grund av det hätska tonläget från många makthavares sida. Makthavare med inflytande över andra debattörers försörjning får i regel dessa debattörer dit de vill. Inte minst har makthavare framför allt i media stort, för att inte säga totalt, inflytande över andras goda rykte.     De positiva till obegränsade homoadoptioner hade i stort sett monopol på media. Ändå kom faktiskt mitt i den homoadoptionspositiva malströmmen två tänkvärda röster fram, som en betraktare kunde ha tyckt skulle tillmätas åtminstone lika mycket vikt som en högröstad 21-åring: GP:s och Sifos besked i maj att en majoritet av svenska folket (56%) sade nej till homoadoptioner. Dessutom vädjade alla större adoptionsorganisationer till s-kongressen att visa eftertanke och respekt inför adopterade barns och adopterande föräldrars situation och säga nej till homoadoptioner.     Ja till homoadoptioner antogs med en enda rösts övervikt på s-kongressen, och nu kommer förslaget att köras igenom riksdagen. Hur hade frågan avgjorts i en debatt på någotsånär lika villkor, med respekt för alla åsikter? Vad hade skett om de närmast berörda och folkopinionen fått något så när representativt utrymme?     Med yttrandefrihet värd namnet, med respekt för alla åsikter och åsiktsrepresentation i media i proportion till opinionsstöd och personlig beröring med frågan hade det inte gått som det gick. Svensk kriminalpolitik - mytomanernas himmel och brottsoffrens helvete Oavsett en frenetisk desinformation från många inte minst offentliganställda debattörer med BRÅ och Jerzy Sarnecki i spetsen är hårda fakta att kriminaliteten i Sverige ökar mycket kraftigt sedan många år. Hårda fakta är också att Sverige numera har högre kriminalitet än genomsnittet av västländer, i motsats till den hårdnackat kvarlevande och ömsint omhuldade myten om Sverige som Sörgården.     Chefsdesinformatörerna BRÅ och Sarnecki kan alla knep i boken när det gäller att missleda, förstöra debatten och avleda uppmärksamheten genom att misstänkliggöra motståndare. Speciellt finner Sarnecki för det mesta anledning att varna för dem han, desinformativt som vanligt, vill kalla "främlingsfientliga" eller "populister". I fallet med den icke-existerande kriminalpolitiska debatten i Sverige sträcker sig dock det vanliga yttrandeförbudet mot störande kritiker längre än till de förment "främlingsfientliga" - även socialpolitiskt intresserade debattörer från socialkonservativt inställda partier hålls nere.     I det som ska föreställa kriminalpolitisk "debatt" i Sverige tillåts från BRÅ:s och Sarneckis sida tilltag som att ställa en kraftigt minskad benägenhet att anmäla cykelstölder mot en enormt ökad grov våldsbrottslighet och med detta som grund påstå saker som: "…över tid ligger den totala brottsligheten i stort sett still…". Den som däremot vill ta upp besvärande frågor som invandrarnas enorma överrepresentation i grov våldsbrottslighet, större ju grövre brotten blir, den är hänvisad till att skriva till insändarsidor och bli refuserad av insändarredaktörer. Och den som vill lyfta fram och debattera den framtidsvision som ligger i att så många unga idag begår rena illgärningar, på ett sätt som de med dagens situation kommer att fortsätta med under en flera decennier lång brottskarriär, den är hänvisad till att trycka egna flygblad om detta och distribuera dem själv. "Yttrandefrihet"? Nej, detta är ju Sverige…     De som drabbas av den uteblivna debatten är inte bara de många som redan blivit brottsoffer utan också alla de som kommer att bli det, i brist på en öppen, faktabaserad debatt som kunde ligga till grund för den realistiska kriminalpolitik som efterfrågas i samtal människor emellan. Inte minst drabbas svenska flickor och kvinnor av att sexualbrottens starkt positiva koppling till invandrarbakgrund hos förövaren systematiskt mörkläggs - om svenska flickor och kvinnor fått veta verkligheten hade en naturlig försiktighet och misstänksamhet kunnat vara ett skydd mot många svenska sexualbrottsoffers förstörda liv. Och brottsoffer kan var och en bli - därför är i princip alla drabbade. Svensk invandring - västvärldens största desinformationsskandal I någon mening blir en diskussion eller debatt om den svenska invandringen en utredning i efterhand. Katastrofen har redan inträffat - Sverige har haft den största invandringen per capita av alla jämförbara länder, av invandrare från mestadels totalt främmande kulturer utan vare sig vilja eller förmåga till den anpassning som är nödvändig i ett fungerande samhälle. Både invandrarnas oerhörda antal och deras främlingskap inför vårt svenska sätt att leva och vara gör dem omöjliga att anpassa.     Men det hade inte behövt gå på det här sättet - Sverige hade inte behövt hamna i den här situationen utan goda alternativ. Om Sverige hade haft en debatt om invandringen, precis som andra länder, t ex Finland eller Danmark, då hade insikten om invandringspolitikens kommande katastrofala följder kunnat få inflytande på politiken. Om en folkomröstning hade hållits i Sverige med alternativen ja eller nej till många hundratusen utomnordiska invandrare, så är nog de flesta på det klara med hur den hade slutat, åtminstone om det hade rått yttrandefrihet i den föregående debatten. Men när politikerna fick råda själva, utan insyn och framför allt utan debatt, då satte de oss svenskar i den situation vi nu har och som inte längre går att lösa någorlunda smärtfritt.     Ferdinand Banks på Stockholms Universitet har formulerat det klarast: "Ingen demokratisk regering ljuger så envetet och systematiskt för sitt folk som den svenska". En fri debatt hade kunnat lösa upp lögnknutarna! I Finland debatteras invandring öppet och sakligt, och det har lett till en demokratiskt beslutad politik med i stort sett nollinvandring. Helt frånvarande som glåpord mot debattmotståndare är där den till evighetens slut i svensk "debatt" omtjatade "främlingsfientligheten" - som i stort sett inte existerar i Sverige utan bara är ett spöke som makthavarna vill skrämma fram debattystnad med.     Inte minst är det ett tecken som är lätt att tolka att regeringen nu avser att lyfta lagen mot "hets mot folkgrupp" (som av många används i allmän åsiktsförföljelse, mot varje form av invandringskritik) till en klass av författningar som möjliggör nästan obegränsad telefonavlyssning. Oliktänkande ska alltså inte ens i privata samtal på telefon kunna vara säkra på att inte bli förföljda och bekämpade. Och det här är ju Sverige, med svensk "yttrandefrihet" - så det hela sker helt utan varje form av debatt.     Nu är invandringskatastrofen ett faktum, och den uteblivna debatten har övergått till att vara ett mindre problem. Människor ser den samhällsförändring som har skett på gator och torg, det kan inga proffsdesinformatörer göra något åt, och människor är fullt på det klara med vem som får betala förändringen.     Vi i Nationaldemokraterna hoppas att situationen ska gå att lösa med demokratiska medel och arbetar också intensivt för detta. Men vi önskar att vi kunde känna oss mer hoppfulla - vreden och kränkningen hos de människor vi möter, inte minst ungdomar, är så oerhört stor. Det är mycket svårt att övertyga en svensk pojke som rånats och knivskurits av invandrare, eller för den delen en svensk flicka som utsatts för sexualbrott av invandrare, om att demokratin ändå är den enda vägen. Det var ju i den debattlösa "demokratin" de kränktes, först av invandrarna, sedan av det "demokratiska" samhälle som ingenting ville låtsas om. Pensionärer som röstat i hela sitt liv och sedan utsatts för invandrares åldringsbrott har sett oss i ögonen och sagt: "Låt mig få vara trygg i mitt hem, så struntar jag i valen".     Alla de svenskar som politikerna svikit arbetar vi intensivt för att få in på vårt parlamentariskt demokratiska spår, men givet den situation som tycks oförändrad - yttrandefrihet heter pengar, och ingenting får sägas i de frågor där officiell tystnad har kommenderats - så önskar vi att vi kunde säga att vi vore mer hoppfulla. Föräldrars överröstade rätt att välja för sig själva och sina barn Om den svenska samhällsdebatten i flera avseenden i övrigt är en skoningslöst tuktad trädgård utan en enda blomma, är "debatten" om föräldrars rätt att välja barnomsorgsform en rensopad öken. Taktiskt skolade beslutsfattare i media släpper i andra frågor ibland fram en enstaka liten åsiktsyttring utanför det politiskt korrekta, t ex för att kunna hävda att det minsann visst finns en fri debatt, men i barnomsorgsfrågan råder stalinistisk likriktning.     Men i en debatt utan förbud och skygglappar skulle det finnas utrymme t ex för många familjers i egna ögon långt ifrån extrema funderingar, att det kunde vara rimligt med barnomsorgspeng, eller vårdnadsbidrag om man så vill, till familjen själv utan omväg kring kommunens barnomsorgsnämnd. Det hade kanske kunnat diskuteras t ex en så stor barnomsorgspeng som det skulle kosta att ha barnet på daghem. Och då hade det kanske t o m kunnat debatteras sådana förgripligheter som att den ifrågavarande förälderns uteblivna skatteinbetalningar vore ett mindre problem då föräldern ju faktiskt avlastar arbetsmarknaden och den person för vilken en plats lämnas ledig (Sverige har fortfarande cirka en halv miljon arbetslösa) betalar den skatten.     Om nu Sverige hade haft verklig yttrandefrihet.     Men allt det här är strängt förbjudet att ens tänka, så glöm att du har läst det! Efterord Vi i Nationaldemokraterna hoppas att du har funnit vår skrift tankeväckande. Ja, vi vågar faktiskt hoppas på litet mer än så: att du vill följa de många i spåren som redan har slutit sig till oss, och hjälpa oss råda bot på missförhållandena som vi har velat peka på. Vi behöver dig, och du behöver oss! Vi har efter flera år uppnått kritisk organisatorisk massa och kan numera i stor utsträckning förbikoppla den strypta samhällsdebatt, utan verklig yttrandefrihet, som vi har kartlagt här. Vi har bl a radio, Internet och trycker egna skrifter som den här som vi distribuerar via effektiva kanaler - framför allt är vårt arbete på skolor häpnadsväckande framgångsrikt. Men med hela makthavarsverige emot sig har man uppförsbacke, så ditt stöd behövs, nu mera än någonsin när vi håller på att slå igenom.     Skicka gärna efter vårt informationspaket om du tycker att du vill ha ännu mer substans innan du bestämmer dig.     Välkommen till Nationaldemokraterna! Sidan 2 Bästa läsare, Jag heter Tor Paulsson och är partiorganisatör i Nationaldemokraterna, som har arrangerat den kampanj där den här broschyren ingår.     Temat är både svårt och viktigt: yttrandefriheten, som är en nödvändig del av demokratin. Utan yttrandefrihet är demokratin bara ett tomt skal.     Trots detta är det svårt att debattera yttrandefrihet. Yttrandefrihet är något abstrakt och svårgripbart. Man kan också se det som att yttrandefrihet är något man bara tänker på när den saknas, som i Sverige idag. Men konsekvenserna av den bristande yttrandefriheten, för oss alla, de är i hög grad konkreta och i ett par fall katastrofala.     Vad som däremot är uppenbart är att om verklig yttrandefrihet inte finns - ja, då kan makthavare genomföra vilken politik de vill utan att behöva oroa sig för någon debatt.     Problem och alternativ i de frågor som drabbas av debattförbud får ju då ingen chans att bli hörda och prövade.     Om ingen får veta vad som pågår, därför att bristen på yttrandefrihet håller den informationen borta från människor, då kan saker pågå i evighet utan att någon gör något åt det, oavsett vad människor skulle tycka om de fick veta.     I den här broschyren tar vi upp en serie samhällsfrågor och sätter dem i ett yttrandefrihetssammanhang. Vi tror du håller med om att med fullständig demokrati - alltså med yttrandefrihet och öppen debatt - så skulle det inte ha gått på tok i de här frågorna på det sätt som det nu faktiskt har gjort.     Vi tror också att du håller med om att både du själv och alla andra drabbas på ett konkret och påtagligt sätt av den samhällsutveckling som blir följden av att yttrandefriheten är beskuren.     Vad som också står klart är att de makthavare som har makten över yttrandefriheten - politiker, redaktörer, journalister, företagsledare, proffsdebattörer av olika slag - inte kommer att lämna ifrån sig den makten frivilligt. Verklig demokrati får man inte; den måste man kämpa för att vinna, likaväl som man måste kämpa för att behålla den. Vi i Nationaldemokraterna är bara i början av den kampen, och den här broschyren är bara en del av denna första kampanj.     Du är välkommen att ansluta dig till oss och till vår kamp för yttrandefriheten! Tor Paulsson, ND:s partiorganisatör och ansvarig utgivare för denna skrift. Baksidan Bästa läsare, Yttrandefriheten är allvarligt hotad i Sverige. Det massmediala och politiska etablissemanget försöker ofta mörklägga, vinkla eller avleda debatten i viktiga frågor. Detta är oerhört farligt för demokratin, och vi vill härmed dra fram detta problem i ljuset för debatt.     Den här rapporten är en del i en upplysningskampanj som startade i början av februari 2002. Den har flera målgrupper, men den främsta är högskole- och gymnasiestuderande. När Du läser detta är rapporten (och flygbladet som handlar om den) redan spridd i stor skala. Runtom i landet har vi besökt flera högskolor och gymnasieskolor och delat ut rapporten och flygblad till eleverna. Flygbladet har delats ut till allmänheten. Broschyren har skickats till de tre till mediajobb utbildande institutionerna JMK och MKV, JMG. Den har tillsänts åtskilliga mediarelaterade myndigheter, såsom Kulturdepartementet och Pressens Opinionsnämnd. Den har skickats ut till alla större massmedia (cirka 120 st). Vi hårdlanserar rapporten över Internet: http://www.nd.se/yttrandefrihet Pressmeddelanden har gått ut till alla betydande mediala organ i Sverige. Om detta inte föranleder någon uppmärksamhet, vet vi att man ännu en gång valt att tysta och mörklägga.